Många har har gått på lederna den här sommaren. Nästan alltid har det stått parkerade vid Röa Broa. Bygdelaget planterar lite blommor för att det ska vara trevligt där. Det känns lite snopet när någon tycker sig bättre behöva blomman som stod på bordet – och än mer trist är det när någon tror att den tomma byttan på bordet är en papperskorg. Trevligt att kunna berätta om husbilsägaren som hade en egen liten burk för fimpar och visade hur annat skräp sparades i en plastpåse. Sån´t gillar vi skarpt!
Allt har växt som bara den i år, så också ljung och sly. Någon som känner för att ta med sig och röjsågen på en liten promenad och slå av ljungen på några ställen? Vi behöver hjälp för att hålla lederna i bästa skick.
Årets första styrelsemöte/arbetsmötes hölls i måndags. Bästa att passa på när vädret tillåter utesittning! Milgruppan har bestämt sig för att resa in en mila – det är ju utomhusjobb. Kent en av drivande i milguppen har konstaterat att det kommer mest arbetsvilligt folk en helg. Så om allt går som tänkt så kommer det att bli arbetshelg den 5 – 6 september vid vår kolbotten. Kallelse sker i vanlig ordning via gruppmejl från Kent.
Skurarna är väldigt lokala! Vi mätte upp upp 33,2 mm i morse kl. 8. I Lilla Kampetorp kom det många fler skurar och här var det nästan dubbelt upp, 50 mm.
Vi har många sötkörsbärsträd – fågelbär. I år är det rikligt med bär! Har du vägen förbi – eller ta en sväng förbi är du välkommen upp och äta så många körsbär som du vill. Bären är lättåtkomliga! Körsbären sätter outplånliga bruna fläckar på kläderna! Jag vet efter många års körsbärsätande!
Jag var ute med grästrimmern under viltstängslet och passade på att göra slå av gräset under några körsbärsträd.
När jag var liten var detta himmelriket, att gå från träd till och träd och smaka på bären här hos mormor.
Om man orkar så kan man plocka bären och torka dem – då har men fruktsoppa – en spottsoppa till vintern! I Kinnekulletrakten gör man spottpannkaka!
Tar du med en fikakorg så finns det bord och stolar att sitta på.
En liten långsmal skogstärn som ligger dold i skogen får bli juni månads bild. Den är rätt oåkomlig, trodde att jag skulle kunna nå den via Bukatärnsvägen men det var omöjligt. Nytt försök via Bukängen/Perstorp.
Kanske är det i de trakterna som vårt tranpar har sitt hem nattetid. Dagtid så spatserar de runt i våra hagar – och har spanat in både var det finns potatis och jordgubbar att hämta. Diverse konstiga och fula installationer håller dem på avstånd ! Nu har vi sett ungarna växa upp, först var det bara ett litet brunt huvud som stack i gräset, men för var dag som gått, ju större blir de. Ungarna går mitt emellan mamma och pappa Trana. Fort som bara den så blir alla osynliga, det räcker med att man blinkar, så är alla försvunna.
