Dagar kommer dagar går – helt plötsligt så har det gått 25 år sedan våra vandringsleder invigdes. Det var med stor iver det här projekt drogs igång. Många medlemmar i bygdelaget har lagt ned mycket arbete på Långsjö- och Luffabolederna under dessa år. Att släpa runt med motorsåg och bensindunk på lederna kräver sin man. Det tar på både knän och rygg.
Nu har alla blivit 25 år äldre, en del har lämnat oss och andra har förståeligt nog inte samma ork och kraft att lägga ned på att hålla lederna framkomliga. Arbetet är helt ideellt och beroende av det finns medlemmar som ställer upp för att röja sly och gräs eller kan hantera motorsåg för att såga av nedfallna träd.
Långsjöleden har flest vandrare. Det är väl ganska naturligt – sjöutsikt lockar alltid. Den kortare slingan på Luffaboleden har vad vi kan se fler vandrare än den långa leden. Nu när vi inte har ork att hålla alla leder i ett bra skick, så väljer vi att lägga ned den långa Luffaboleden. vi fortsätter att underhålla den kortare slingan.

Karta och mer info om Luffaboleden finns här

Milan revs söndagen den 16 maj. Efter idogt arbete i 6 timmar i lagom arbetsväder, så avslutades jobbet på eftermiddagen. Mer eller mindre sotiga gick vi hem . Här behövs verkligen mask för näsa och mun. Det är lätt att konstatera när man ser hur svart den vita ansiktsmasken blivit.

Välkommen till 2021 årsmöte, som hålls vid milan i Lilla Kampetorp.

På grund av pandemin endast årsmötesförhandlingar.

Tid tisdagen den 8 juni kl. 18.00

Välkommen.
Vänliga hälsningar styrelsen/gm Anita Karlsson

Tittar bland Hugos fotografier. Det är roligt att se tillbaka i tiden och minnas hur det var då.

Här är en bild från 1999. Här finns ingen tallskog – det är bara 1/2 meter höga tallar.

Någon sitter och spelar dragspel. Kanske är det en mildag.

Karin sitter och tar igen sig.
Svårt att känna igen sig. Det var nog inte så länge sedan det var ett hygge här.
Jag kommer ihåg att jag var här på en skogsdag i början av 2000-talet. Undrar hur det gått med tallplantorna som hade dubbla toppar då.

När man lever mitt i alltihop så märker man inte den ständiga förändringen. Karin hade fyllt 80 år i april detta år. Snart är jag lika gammal. Ja det dröjer väl några år till. Det är lite svårt att tänka sig det.

Tjörne skriver i Askersundstidningen 1923 om Tiveden. Där finns många beskrivningar av torp, som redan då var utlagda. Det som bara är namn för oss, finns i husförhörslängderna som hem där många bor. Nu sitter jag och läser kyrkböcker på datorskärmen här hemma, för inte så länge sedan var det besök i landsarkiven i Uppsala och Göteborg som gällde. Det går att förstora upp texten många 100% så att det går att tyda prästernas krumelurer.

Har den senaste tiden ägnat mycket tid åt Västra Perstorp, Myrmon, Alebacken, St Mosstorp och Ämtatorp. Rygghem har jag bara funnit på Häradskartan. Rygghem, hemmet vid Getaryggen, där folket skapade sig ett eget litet hem när det blev alltför trångt i Myrmon. Jag blev lite nyfiken på morfar Arvids morfar, Johannes Persson. Johannes och hans hustru Ulrika har bott på alla dessa platser. Ulrika var bara 37 år gammal när hon dog. Då hade hon fått 5 barn. Det var inte lätt att vara kvinna på den tiden men det var nog inte så lätt att var man heller.
Jag läser om Augusta som blev änka med 4 barn och får flytta till Rom,när maken Otto hastigt gått bort. De bodde i Djupsjön.

Jag hoppas att vi tillsammans kan få ihop en liten historik över torp som funnits eller ännu finns. Hör av dig!