För en tid sen så beslöt vi att lägga ”julbordet i Åboholm” till raden av inställda aktiviteter 2020. Konstaterar nu att det var rätt tänkt! Sedan den 3 november så finns Region Örebro med på listan för Skärpta råd.

Nu ska vi hålla oss hemma och endast umgås med de som bor i hushållet!
Min allra käraste promenadkompis har jag hängt upp på väggen.
Det känns inte som det är läge för långpromenader kring viltstängslet nu. 37 tackor och 2 baggar har åkt hem till Linds gård. Det är sorgligt att inte ha dem att titta på och prata med. De ingick ju i hushållet! Under hösten har de mumsat på min rönnbärsmalätna äpplen.

I mitt hushåll ingår också Ebbe och Birk. I bland så utökas det med en och annan mus. Mössen brukar Birk ta hand om.

Har en inneboende också! Hen har stått lite övergiven sedan i våras. Men nu har hen kommit till heders igen. Väcker hen på morgonen när jag vaknar och sedan står hen redo för lite pyssel hela dagen. Nu gäller det bara att hen inte får ta för stor del av min tid.

Så livet går vidare i sakta mak i Sörbytorp. Det är ungefär som vanligt, Corona och Covid-19 till trots. Har försett mig med några säckar potatis av olika sorter, så hungriga behöver vi inte vara. Om det kniper så gör jag en online-beställning på Torghallen och hämtar matkassarna fram åt kvällningen.

Nu har höstens arbete vid milan avslutats med en mildag. På vägen mellan Lilla Kampetorp och Lövåsen har vi vår mila. Under september har vi samlats vid 4 tillfällen för att resa in milan, risa och stybba, tända milan och så tills sist en dag med kolbullar. Det har var omkring 18 personer vid varje gång när vi arbetat med milan. Idag kom 36 personer för att insupa milrök och äta kolbullar och umgås!
Roligt att alla nykomlingar i milgänget tycks gilla kolbullar. De nya har inskolats i att övervaka milan av Roger på lördagen. Årets mila har varit snäll så det har varit lugnt. Har hört att det är sugna på att få ligga i kolarkojan nattetid. Men det krävs nog fler milor innan de är mogna för nattpassen! Det gäller att kunna klara av en riktigt vresig mila som slår stup i kvarten och man behöver upp och fylla på med mera ved och täta hålen. Milgruppen bestående av Göran K, Roger L, Karl-Oskar A. och Kent K. kan nog tänka sig att resa en mila nästa år igen nu när nya krafter är redo att ta vid.

Men bakom varje mila finns också ett antal kvinnor – som fixar mathållningen. Milan är vårt gemensamma projekt, där folket som bor i vårt område möts och umgås under gemytliga former.

Ett varmt tack till alla som på olika visa stött arbetet vid milan och alla som kom och åt kolbullar!

Vädrets makter har stått oss bi under jobbet med milan!
Lite dugg och en och annan stridare skur har fallit. Men som någon sa, stybben blir lättare att hantera med lite fukt!

Det var påfallande många yngre med i vårt arbetslag även i dag. Att skotta upp stybb kräver styrka i både rygg och armar – även om man har en traktor med stor skopa till hjälp.
Olshammarsgårdens delikata lax med små goda potatiser stod på dagens meny. Roligt med lite lyx i denna Ovid-19 tillvaro, då vi inte vet när vi kan träffas på t ex Lerbäcksteater för en deckargåta med god mat.