Milan revs i lördags. Vädret var på vår sida. Några regndroppar i luften i tidig morgonstund kändes lite hotande. Vi längtar förvisso efter regn, men just idag så var det bra med uppehållsväder. Den fuktiga förmiddagsluften och vindar från rätt håll gjorde milan till en riktigt trevlig arbetsplats.
24 stycken var vi som hjälptes åt att producera 332 säckar prima kol ur milan. Vi kom snabbt igång, ty kvällen innan så hade några stycken öst bort stybben. Här revs och krafsades fram kol ur milan. Korgar hälldes upp på bordet och matades fram på bordet där 3-4 personer på varje sida bankade sänder större bitar. De glimrade kolbitarna föstes ned i en tunna. Tunnorna tömdes ned i tratt. Under åren lopp har sittplatsen utvecklats. Numera så finns en gammal vridbar kontorsstol. Det r riktig bekvämt. Ett par ar fullt upp med att ”slå upp ” säckarna. Ytterligare ett par har fullt upp med att försluta säckarna.

Men för att att vi ska orka med detta sotiga och dammiga arbete så behövs det någon som ser att brasan hålls vid liv, kaffe kokande.
I år hade vi återgått till den traditionella pyttipanna, som stektes på vårt vedeldade militärkök.

1 maj var 7 personer ute på östra sidan av Långsjöleden.
Ljungen som vuxit vilt uppe på stigen i trakterna Hultamon-Hultatorp ansades.

Tidigare i veckan har leden över hygget på västra sidan fått en översyn. Stort tack till alla som hjälpt till att göra det lättare för vandrare att gå på våra leder.

Aprilvädret ställer till det. Förra söndagen hade bygdelaget årsmöte i Åboholm. Det var vår i luften . Ett tjugotal medlemmar kom till ett vårfint Åboholm. Bygdelaget fortsätter verksamheten, om än i mindre skala.
Det bestämdes att vi skulle då ut på lederna den 10 april – idag, för att se över att det går att ta sig fram efter vinterns härjningar. Men vintern slog till igen , så vi får avvakta med det.
Igår snötyngda granar men nu står skogen svart och mörk igen.
Blötsnön har brutit många grantoppar. Hårda vindar har troligen fällt ett eller annat träd. Slyet, det växer säkert en meter om året. Ja, det finns litet att göra på lederna.
Milan ska rivas. Kanske blir det en ny mila till hösten. Det beror på intresset. Några utflykter är planerade.
Sedan kan det bli mer eller mindre spontana utflykter i vår närhet.

Den här beskrivningen av trakten runt Luffabohöjden är hämtad från ” Tivedens hjärta  1924, Tjörne  s 54″
1924 var det enligt författaren stor skog där. – Hur ser det ut där idag 100 år senare.

Luffabohöjden
Sitt egendomliga namn har den efter en person benämnd Luffen, som med de sina kom till dessa nejder, där de byggde sig en stuga samt livnärde sig av fiske och varjehanda andra expeditioner.  Av stugan finnes inte kvar, men markerna däromkring kallas sedan den tiden Luffabomarkerna.  De genomdrages av en trång och sumpig dalgång, som folk döpt till det betecknande namnet Fuleshål, och som med början i den lilla Österbytärn fortsätter ut till Huvudsjön. Själva Luffabohöjden är på grund av sitt fordom fria läge med god utsikt en gammal triangelpunkt. Stenarna, på vilken utsiktstornet hade sin plats, ligga ännu kvar i form av en triangel. Med kikare lär man då från denna plats ha kunnat se ”hur bajonetterna på gevären blixtrade i solen, när beväringen exercerade på Sannahed.” Numera ser man just ingenting, ty den omgivande barrskogen når högt över bergknallen i fråga. Men denna präktiga skog har ej behövt lång tid för sin uppväxt, ty de leva som vore med om att avverka dess föregångare till kolved. Då var det ej som nu, att man endast gallrade för kolningen, utan man tog med rubb och stubb. Allt arbete med avverkningen av skogen resningen av milan och själva kolningen och kolets framkörande fingo bönderna göra för så gott som ingenting, men till gengäld hade de rätt att svedja den kalhuggna marken och så fallråg å den samma. Denna fallråg var en god hjälp till hushållet i en tid, då åkerlapparna hemma vid gårdarna voro ytterligt små.  Och någon vidare tid för utvidgning av dessa blev ej övrig, sedan alla körslor för brukets räkning voro fullgjorda. Milorna lågo ej vid den tiden så som nu spridda här och var i skogarna utan hela godset budades samman till en trakt, i vilken som förut nämnts kalhöggs, och så fick man i omedelbar närhet av varandra 11-12 milor. Då hade kolaren det ej så ensamt som nu vid sin enformiga vakttjänst.

Gårdagens regn övergick i snö under natten.
9.3 mm kl 7 normaltid. Kan behövas efter den torra mars.