Det här brevet skickade Valfrid en av min morfar Arvids bröder år 1913.
Valfrid berättar om livet i Sörbytorp 1913 på hösten. Det är många milor på gång och potatisen ska upp.


Arbetet med milan fortsätter med risning och stybbning, lördag 12 september.
Milan tänds fredag den 18 september kl. 9.00
Vid 8.30-tiden samlades vi vid kolbotten för att resa årets mila. Det var både gamla vana milarbetetare och nya som vill lära sig hur man gör. Roligt att se att många yngre ville vara med. De bådar gott för en framtida grillkolsproduktion.



Göran och Kent, som rest många milor, visade de yngre förmågorna – och vips stod där en rest mila! Karl-Oskar med medhjälpare kom med härligt doftande granris. Nästa moment – att risa och stybba är nästa lördags jobb.
Dagens överraskning – middagen – en festmåltid från Olshammar.
Det är inte alla dagar som bordet dukas med skinande blankt vitt porslin och glas på fot i skogskanten vid Lövåsavägen.
Nån som kommer ihåg vårt lilla fotoprojekt?
Har inte hört ett knyst från någon. I alla fall så var jag ute och dokumenterade Sörbytorp ur en vägfarandes perspektiv.
Så här ser det ut om man ens hinner kastar en blick när man susar förbi i bilen. Själv stod jag stilla.



Det är faktiskt så att man knappt hinner se att det faktiskt är en lucka i skogen. I vanliga fall är luckorna= kalhyggen.