Söndagen den 10 april kl. 9.00 samlas vi vid Röa Broa för att gå ut på lederna. Ta med dig enklare bärbara verktyg för att klippa bort kvistar och sly. Ser du nedfallna träd där det behövs motorsåg så berätta var träden ligger, så tar vi reda på vid senare tillfälle.
Ta med eget fika.
Undrar du över något över av dig till

Börje 070 334 8018, eller Kent 070 620 8134

Påminnelse -välkommen till bygdelagets årsmöte söndagen den 3 april. kl. 15.00 . Vi ses i Åboholm.

Vi går med ljusare tider, men det märks just inte idag. Förvisso skymtade jag en ljusning vid 7-tiden i morse då jag hämtade tidningen. Trodde först att det var en bil på väg ut från Västra Perstorp. Men tack vare ett kalhygge så skymtade östersolen mellan trädstammarna. Men det var då det. Uppkrupen i kökssoffan med dagens morgontidningar, så var det så rena polarmörkret ute vid halv nio tiden. Jag är ju morgontidig av mig, vaknade strax efter fem. Vaknar jag så går jag upp! Det är på tidiga morgnar jag får mycket gjort. Städar i mina oändliga pappers- och bokhögar. HIttar ibland något som jag letat efter länge.

Saknar vår julfirande i Åboholm, förutom att det var roligt att träffas och umgås, så hade var det ju en del maträtter som jag skulle fixa. Köpa hela sillar, som skulle rensas och vattnas ur. Baka bröd och koka bruna bönor. Spana i tidningarna efter något nytt att bjuda på.
Baka till hör ju min vardag så det är ju roligt med lite annorlunda när det närmar sig jul. Knäckebröd, vörtlimpa och så riktiga brödkakor som på mammas vis vill jag gärna ha och så är det en bra julklapp också.

– Sillen, ja, i år blev det två plastförpackningar färdiga att lägga i lagen. Det känns lite så där…Jag har rensat sill de senaste 20 åren, allt sedan Leif , en i raden av många handelsmän i tived, sa det var självklar att det var hela sillar jag skulle ha. . Inga genvägar här inte. – Kanske var den fileade sillen var slutsåld? Men det är något visst med hela sillar. De smakar helt enkelt mycket mer. Så får man fina mjuka händer och en inte lika önskvärd silldoft på köpet.

Saknar 1950-1960-talens julkalas. Det var då minnen förr ventilerades. När isen lade sig, när hästar gick ner sig, snöoväder, militära strapatser under andra världskriget. Traderande av historien har försvunnit. I brist på det kan du kika in på SMHI:s nya tjänst – Hur var vädret.

Har ägnat den senaste tiden åt att läsa kyrkböcker och letat efter folk som bott här för länge sedan. Platser som de flesta bara hört talats om. Rom, Paris, Skirarängsrödjan samt Mellanled – det mest osynliga bland alla torp och stugor som funnits i skogarna för 100-150 år sedan. Tiden bara rinner iväg och tiden går också väldigt fort när man bläddrar i husförhörslängder från 1795 och fram åt. Ett tag är man jordbrukare – åbo, och så blir man gammal och nästa generation tar över, och då blir man en inhysing eller man blir en backstugusittare.
Pigor och drängar flyttar från ställe till ställe. Kikhosta tar många barnliv
Fattigdom och elände till trots så blev en del rätt gamla.
Till slut blir man riktigt bekant med folket på Skathöjden och Svartviken.

Nu har jag åter igen tagit itu med Carl Person´s people. En diger lunta av Donald Wold om släkten från Tivedsskogen, Carl Persson och hans hustru Maja Kajsa Larsdotter. 8 barn fick de som överlevde barndomen. 4 stycken av dem utvandrade till Amerika. De övriga spreds över hela Sverige. Nästa generation fortsatte flytta till Amerika. En av Carl Persson barn, var Emma Christina, som är min farmor Hannas mor.
Av Hannas syskon flyttade 3 till Amerika i början av 1900-talet.

Så frågan är var på jordklotet jag har flest släktingar?

Vore roligt om du har lite uppgifter om din gård, din släkt.. som vi tillsammans kan lägga in lite uppgifter i bygdeband – det som idag är ”utforska platsen”