Vi möttes några stycken vid Röa Broa för att ge oss ut på Långsjöleden för att kolla hur det står till med vår vandringsled.  Med viss möda så fick vi plats bilen.  Så bar det av mot andra ändan av Långsjön. Via Bergshult  for vi vidare på slingriga vägar till en vändplats nära Snurrebacken.    Berit och Karl-Oskar gick mot Lövåsen. Ebbe vände tillbaka med bilen.  Christina och  jag skulle följa Långsjöns strand mot Röa Broa.   Tro´t eller ej – detta var min premiärtur på denna sträcka!  Det var mycket upp och ner, ingen lättgången sträcka, men rolig och omväxlande.  Oftast gick stigen i närheten av sjön.

Vi upptäcker att vi håller på vända tillbaka.  Leden viker av och vi  passerar  Hultatärns utlopp. Här ligger en  gran och en björk som vi måste tas hand om en motorsågare.   Det här sån´t här som vi spanar efter för att kunna  skicka ut någon att såga av träden  när vi vi gör vår stora ledöversyn 12/13 april.  Det här vindfället ligger  bra till, det är inte så långt att gå.   Det är jobbigt att släpa runt med motorsågar, röjsågar och bensintankar så det är underlättar om man vet var det behöver göras ingrepp.  Här och där ligger torra trädstammar längs leden – det är bara att kliva över!

Kroken runt Hultatärn var väl värd att ta.  Den lilla vattensamlingen lyste blå och vi vandrade längs sjökanten på stigen som gick genom pors och skvattram.  Det kändes nästan som att gå på en norrländsk myr.
Att Långsjön gör skäl för namnet det kändes i benen när vi efter 4 timmars promenad kom fram till Röa Broa.

Planerar du att gå på Långsjöleden den närmaste tiden – ta på dig stövlar. Det är rejält vått och spängerna ligger under vatten på en del ställen.