Kategoriarkiv: **

Brödbakardag i Sörbytorp

så var det dags för den utlovade brödbakardagen – att baka som på mormors tid!
Kl. 10.00 så kom Berit och Kerstin och det stora brödbaket inledes.  Alla hade vi olika erfarenheter så det blev en hel del brödprat!  Om degens konstistens, mjölsorter m m.
Det är roligt att göra saker tillsammans.  Det knådades, kavlades och naggades.  Förmiddagen försvann. Vi provsmakade Leas fläta,  som just kom ut ur ugnen vid 10-tiden. Ett bröd som det är förträffligt att göra i assistenten, men men mormorsbrödet rör jag alltid ihop för hand. Rågbröd ska inte arbetas för mycket.
För Berit och Kerstin var det färdigbakat vid middagstid och de lämnade  Sörbytorp med några påsar med nybakt bröd. Själv fortsatte jag med ytterligare en  rågbrödsdeg  och en bulldeg.
40 brödkakor, 2 Leas flätor samt 4 plåtar med vetebullar!   Ja det var sannerligen riktig bakdag!  Och roligt var det.
Är det någon som är intresserad så gör vi en ny brödbakardag.

Nationalparksbesök

En mojäng som om man vevar tillräckligt länge låter oss höra både prat om Nationalparken och låter djuren komma till tals.

Tivedens nationalpark har utvidgats och nyinvigdes den 19 maj.   Fredagen den 10 juni gjorde bygdelaget ett  besök vid Vitsand .  Agne, Birgitta, Runar, Anita, Ebbe, Berit, Göran och Joel vågade sig till Vitsand denna dag.  Vädret har ju varit en aning ostadigt senaste tiden.
Bosse Olsson , berättade om sina American Wolf Dogs.  I dag var det Varga som var med.
Bosse guidar vanligtvis runt  Tärnekullen, men idag  nöjde vi oss med att  hålla oss till den nybyggda ”stigen” fram till vattnet.   Det var lättgånget och bra tyckte Agne.  Bosse berättade om törskatesvamp på  tallarna. Bosse är en klurig man och berättade om fattigmans kikare som man alltid har med sig.  Man knyter handen så att det bara blir ett litet hål att kika genom. Vi höll alla upp våra knutna nävar och kikade upp mot talltopparna.  Nu såg vi mycket bättre när vi valde att kika på en lite punkt och avskärma resten av världen!
Extra roligt var det ha Joel med oss idag. Han tittade intresserat på när Bosse skulle tända sin trästubbe.   Här kommer några bilder som Joel som tagit.

Fikastund

Sedan var det dags för fikastund. Vi slog ned runt brasan med våra fikakorgar.   Det var nära till backen, men ack så besvärligt att resa på sig för den som har passerat de 70!   Då är det skönt att få hjälp. Joel fixade serveringen till allas belåtenhet.   Av rabarberkakan blev det knappt en smula kvar.
Jag njöt av  både uppassningen och tystnaden vi Vitsand. Det var inte så många besökare här idag.

 

Milan riven

Ett 20-tal gubbar och gummor rev milan i strålande sol den 3 maj.  Drygt 400 säckar kol fick vi hop under dagen.

I år var det Kent som var sammankallande för milrivarna och för Karl-Oskar såg till att det fanns mat. Oxpytten som Birgitta och Catrina fixade smakade utmärkt.

Ombytligt aprilväder

Vädret byter om många gånger under dagen, så innan jag fått på mig stövlarna så regnar det så att jag tycker att det är lika bra att sitta kvar vid datorn. Det verkar inte kunna bestämma sig, men nu är vi på väg in i Sköna Maj.  Det blev en tidning i år också.  Det händer en hel i år också, särskilt i Undenästrakten.
Om inte gårdagens oväder med snö och rusk kommit, så skulle vi ha rivit milan. Nu står milan kvar under en presenning i väntan på bättre dagar.
I lördags så var 33 medlemmar på Jubelkonsert i Sjöängen. Det var manskören som firade 110 år. Gästsolisert var Viktoria Tolstoy, Emelie Larsson och Ariadna Martinz-Karlsson.
Både Emelie och Ariadna är uppvuxna i Askersund och gått i den kommunala musikskolan.

 

Sol och värme när vi röjde lederna

Så här i efterhand så kan jag konstatera att vi hade tur med vädret!  Vi fick en härlig dag på leder.  Vi var sex tappra vandrare utrustade med busksaxar, sekatörer,  målarfårg som delad upp lederna sinsemellan.  Börje och Ulla tog en bit av Luffaboleden som behövde märkas upp lite bättre.  Efter bilresa till Långsjöängen  på en gropig och hålig väg så gick Göran och Fredrik bort mot mot andra sidan av Långsjö och Karl-Oskar och jag gick åt andra hållet i rågången mot Lövåsen.
Nu skulle jag äntligen få se den nya sträckning av Långsjöleden.   Det har faktiskt hunnit bli en liten stig, ett  bevis för att det är många som går på leden.