Lördagen den 1 juni firade vi att bygdelaget verkat i 25 år. Förr hade vi många aktiviteter utomhus här i Nordhult, men i lördags hängde regnet i luften så vi trängde ihop oss i stugan där föreningen hade sina första aktiviteter för 25 år sedan. Helena hälsade välkommen till ”Olles sommarstuga”. Susanna Lindström, också hemmahörande i Nordhult och bygdelagets första ordförande berättade om hur det började och om hur man träffades här i Olles stuga. Alla var glada att Irene Persson, ordförande nr 2, kom tillbaka för dagen. Medan vuxen trängde ihop sig och njöt Olshammarsgårdens prinsesstårta, så flockades barnen kring Helene och hennes ponny. Det blev många var runt gården.

Vill du veta mer om Bygdelagets historia. Är kan du läsa vad som skrevs vid 20 års jubileet 2014

Välkommen till Nordhult lördagen den 1 juni. kl. 13-16. Bygdelaget bjuder på fika – bullar och tårta till stora och små! Barnen kan ta en ridtur på Helenas hästar. Det blir inget stort program – det viktiga är att vi träffas! Har beställt sol och värme till på lördag, men vi har garderat oss så att vi kan fika på logen om det behövs tak över huvudet. Du kan titta in i gamla mötesstugan. Bläddra i klippböcker – titta på bilder och minnas olika händelser.

Fastboende och fritidsboende i trakten är välkomna att prata med gamla bekanta eller göra nya bekantskaper. Att veta vem som bor i närheten, att lära känna sina närmsta grannar var ett av målen när bygdelaget skapades. Dagen till ära så kommer Irene, vår ordförande under många år att hälsa på.

Förr fanns ingen telefon, inte så många bilar utan hade man ett ärende så var det bara att gå. Då fanns det stigar mellan gårdarna – människor och kreatur trampade upp dem. Man hjälptes åt i många sysslor – man samlades t ex vid linbastan vid Skirbråten. Man hjälptes åt med väghållning. Det fanns en gemenskap säkert på både gott och ont men man var så illa tvungen för att överleva.

Idag har vi diverse hjälpmedel för att klara oss själva. Själv är bäste dräng! Men samhället är mera sårbart idag än någonsin. Det som var självklarhet för 70 år sedan , telefon till alla hushåll i trakten – där har koppartråden stängts av och stolpar och tråd kommer att tas bort. Stigarna i skogen har modern skogsteknik gjort allt vad man kunnat för att få bort. Bilar är numera var mans egendom. Men alla nymodigheter till trots har vi allt mindre tid att träffas och umgås!

Välkommen till Nordhult – det var här i Olles stuga som bygdelaget höll sina möten under många år. Nu är det Helena som huserar där med katt, hästar och höns. Det har hänt mycket i Nordhult under åren. Frida och Einars gamla hus står kvar men den stora balsampopplen har blåst ned och då försvann hönsgård och utedass.
Mikael och Kerstin vårdar med öm hand både Einars och Oskars hus. Susanna var en av initiativtagarna till bygdelaget och ordförande under några år bor fortfarande kvar i sin stuga. Med konstnärligt öga så har hon skapat en vacker trädgård där vid kanten av Nordhultasjän. Byn är väl omhändertagen och det är roligt att det finns folk i ett par av stugorna året om.

igår, torsdagen den 25 april så rev vi milan.  Sol, blåst och torka har rått under hela april. Inte en mätbar droppe regn. – Aprilsnö är fåragö heter det sedan gammalt.  Det har inte blivit någon fart på gräset, när vårregnet har uteblivit. Grundvattennivå är under det normala. Brandrök i luften.  Varifrån den kom är osäkert – från Tjällmo, eller från den nya mera närbelägna branden vid Älgåsen. Men illavarslande är det!
Det blev ingen öppen eld vid milan utan kaffe kokades hemmavid  Den sedvanliga oxpytten och äggen stektes  på vårt militärkök, som håller elden inom lås och bom.  Ett drygt 20- tal hjälptes åt att riva och förpacka träkolet. Hur många säckar det blev – 435.   Alla gick hem svarta i ansiktet och med en kolsäck i handen.