En annorlunda jul för oss alla. Pandemi och vi ska alla hålla oss hemma och bara umgås med de som vi dagligen har omkring oss. Kylan har gett oss lite rimfrost, så det blir genast ljusare.
Jag försöker få ordning och reda i alla papper som samlats i Sörbytorp under åren. Vi tillhör samlarfolken har jag sett i mitt DNA-test. Skönt med en förklaring till att det är så svårt att göra sig av med saker. Gården har gått i arv sedan 1895 och så det finns både det och det andra. Så länge det finns plats så behöver man inte kasta något. Det är något visst att använda härveln som Otto snickrade till Emma, eller rivjärnet som morfar Arvid gjort. Rårakor blir allra godast om man river på det rivjärnet. Men potatisarna måste vara stora för annars uppstår det lätt blodvite!

Nu har jag ordnat och läst almanackor. Om några av dem har jag skrivit här på webben. Morfar Arvids från 1922 och hans bor Svens från 1943.
Det är bra att sätt att fly till andra tider. Det har varit elände förr och man har överlevt då, så det gör vi också. Har läst många brev som komplement till almanackorna. Julkort, påskkort, vykort…ja det finns en del i samlingarna. Porto var 5 öre i många årtionden.
Brev från Amerika från farmors syster Hilda. Där nämns moster Johanna och morbröderna Emil och Karl, då plötsligt kliver människorna fram, de som förut bara varit en i raden bland många namn i Donald Wolds bok.