Den 10 oktober bänkade sig 36 medlemmar runt borden på  Lerbäcks teater.  Vi gjorde ett traditionsenligt besök på vår närmaste teater.  När Fällan slår igen,  heter årets deckargåtan. Det var roligt att en av våra medlemmar, Anders Samuelsson, löste gåtan.
Resan till strutsfarmen i våras och höstens teater är lönen för medlemmarnas idoga arbete på leder och vid milan.  Det är roligt att träffas och  tillsamman sätta sig vid dukat bord  och bara njuta av att bara vara.  Att  tillsamman få uppleva något utöver det vardagliga slitet.
Våra leder,  Långsjöleden och Luffaboleden, kräver  årligt underhåll.  Det hör till  vårens arbete att gå runt på lederna och se till att de är framkomliga.  Sedan kommer sommaren då gräset och örnbräken växer  – ja, då är det dags att gå utmed lie och röjsåg. Förra året ägnades mycket tid åt att göra spängerna säkra att gå på, då spikades nät på dem för att minska halkrisken.  Röa Broa är en populär rastplats – och den sköter sig inte själv. Blommor ska planteras och vattnas och ses till.  Det är många återkommande besökare och andra som  bara passerar en gång.  I gästboken kan man läsa lyriska beskrivningar över rastplasten på många språk.

Det här brevet är skickat till morfar Arvid Gustafsson  som var ute på arbete i Värmland. Det är hans bror Valfrid som på senare år bodde i Hagaberg som skriver.     Kolarlivet såg annorlunda ut för 100 år sedan.  Det mesta är annorlunda mot idag!

Sörbytorp 12/10 1913.

Bäste bror!
Tack för brevet å kortet som ja fick av dig. Det var roligt att höra att du har hälsan och mår bra, det har vi också, åså fick ja brev från David i kvällse med, ja såg hanhade skrivit till dig å tala om hur han hade det, i morgon skall ja fara å mötan i stan så han inte behöver gå hem, å far har ska tända på sista mila i morgon, den har ja risa å stybba självi fredas och lörda för far plöjde på söragärdet: vi har inte plöjt så mycket än, det är så kallt här så en får ha vantar på sej om morrna men det blir milt igen så en får hålla på å plöja när David kommer hem. Vi har stybba ner en mila å den andra tände ja i måndas för far  körde ett lass plank från Åboholm till Olshammar, det var det största lass någen hade kört efter en dragare, det va 45kbf: eftersom det var planka vägde 700 kg.  Han kom inte hem förrän de var skymt så ja fick fyllana ensam, nu är ho i backen,så vi får nog stybba ned den till fredag, den andra blir la någon dag i andra veckan sen får vi börja hugga  styor igen.
Potatisen har vi tagit upp för längesen, det vart mycket potater, vi fick källaren alldeles full, det var knosit värre. te å få upp dem, för vi har inte mer än 3 te ta upp, så nåra har vi inte vare på länge. Tora ä med Sander ve Knottnäs ho ha vare där i 2 månar nu. Å bra med rovor fick vi med det vart omkring 50 tunnor. vi laga i ordning en källare te ha dem i av gamla källaren i smedjehagen.

Märta har alt börja skolan ho läser å räknar å skriver värre, å Henning i Asplången ha börja med, han lyssnar så noga va lärarinna säger så de kommer han ihåg, å  kan tala om när kommer hem alltihop.
Om du kommer hem till friveckan skall du väl skriva så vi vet när de blir så ska vi väl möta dig, det vore allt roligt om du kom hem ett tag. Ditt fotografi var riktit rart, David har tage av sej såna han med. Det var bersmässemarken sås var vi begge på vykort men jag var inte bra på för ja va lite full de syns alla.  ja skickar dig ett i brevet nu så får du se hur det ser ut, nu är ja säker om att du får brevet till söndag för ja ska tat mä åt stan i morgon. Idag är Henning i Asplången å Bråten och betalar auktion vi Bjuttärn  far följde med han också.’Nu får ja sluta med många kära hälsningar från oss alla

V Gustafsson  12/10 1913.

I söndags skulle det bli biltävling,  Wättern runt, men det inget av. Det var så mycket folk ute på vägen å skulle se på, di trätte värre får de fick gå förgäes. Vi höls och dansa å gjorde lekar  å hade roligt ändå.

Om du kommer hem till friveckan så skriv först