Efter en regnrik natt och en kulen förmiddag bröt solen fram mellan molnen!
I Sörbytorp  tittade vi häpet i regnmätaren, så mycket hade vi aldrig sett i den  tidigare.  Det stora mätglaset som rymmer 20 mm togs fram, men det fick vi tömma tre gånger!  54,4 mm.
Vår erfarenhet sträcker sig inte så långt tillbaka, men vi har vi något tillfälle gjort en sammanställning från böckerna från 1909 och framåt – och vi har inte något minne av vi sett att det kommit så mycket nederbörd på 1 dygn. Det var ju en hel månads nederbörd.

Kolarna hade hoppats på  en lugn och snäll Ann-Britt i år också,  Vi lät ju milan få samma namn som förra året då milan då var snäll och hoppades på att årets mila skulle sköta sig lika bra.  Men ack så vi bedrog oss. Det pyser och milrök både här och där.  Här gick det åt  en massa fylleved. En frän milrök drog in mot  våra sittplatser.  Det var vinden som blåste från ”fel” håll.  Kanske var det nattens regn  och blåst  som störde milan?
I gästboken räknade vi in 50 namn när dagen var slut.  Det var ungefär så många som räknat med  –  då vi ej annonserat utan bjudit in bygdelagets medlemmar med vänner.  I vimlet på milbacken syntes kolare och deras vänner och bekanta. Det var en gemytligt stämning och alla pratade med varandra.  Här syntes våra nya grannar från ”sommarstugan” i Lilla Gryten.  Det är roligt att se många som flyttat till sta´n ätervänder till  oss  när det  är mildag.     Kurt och Emily stekte kolbullar – 45 stycken lät sig väl smaka av Kurts kolbullar.  Margaretas muffins hade strykande åtgång.
Alla  fick med sig en doft från milan hem!