Vi var 24 stycken som träffades vid milan på lördagsmorgonen. Det hade varit en frostig natt, men nu vid halv nio-tiden så värmde solen oss. Det var sprakade i brasan och kaffevattnet höll på att värmas. Att riva milan är ju inte bara att krafsa ur kolet ur milan, banka sönder det i lagom bitar, paketera utan här finns tid för både kaffe med smörgås och middag. Det är Helena som ansvarar för att det mat finns på plats. I år bjöd hon på hemlagad potatisgratäng med tjälknöl och stor salladsskål. Alla blev mätta och belåtna – så belåtna att det bestämdes att det skulle bli en ny mila till hösten. Många lovade också att komma och hjälpa till med förberedelserna. Veden är huggen och klar och ett par billass kommer att forslas till milan. Men den ska sågas upp och läggas på tork. Så roligt att många var beredda att komma och fixa det. Ja, det är faktisk en förutsättning att många kommer.

Fram på eftermiddagen var milan borta – den hade omvandlats till 425 säckar med prima kol. Dagens lön förutom mat och kaffe var en kolsäck. I juli ses vi på Panik i kliniken.