Dags för vårstädning av Långsjö- och Luffabolederna fredag/lördag den 12-13 april. Samling vid Röa Broa kl. 9.00
Blir vi många så kanske vi klarar av allt på en dag. Ring/smsa gärna Börje 070-334 8018 eller Anita 070-5499 665 och berätta att du kommer och vilken dag.
Ta med dig handredskap – t ex sekatör
Kläder efter väder och stövlar på fötterna!
Ta med eget fika.
Under veckan som varit har vi varit ut rekognoserat på lederna så vi har god uppfattning av vad som behöver göras.
Väl kommen tillbaka till massavedskasten vid landsvägkanten vid Hultafallet, så går jag tvärs över och tar den gamla landsvägen till Röa Broa.
1933 byggdes ny väg för den gamla som var både krokig och smal ansågs inte klara av den nya tidens behov. Med hackor, spadar och skottkärror byggdes den nya vägen av AK arbetare. Det var bland andra en del arbetslösa gruvarbetare från Bergslagen som byggde den nya vägen. På många ställen finns bitar av den gamla vägen kvar.
Det finns geocachar i skogen. De är ungefär som trattkantareller, när ögonen väl ställts in så ser man plötsligt många. Jag hittade en cache, den bara fanns där i granen!
Nu har vi varit runt hela Långsjöleden. Dagens tur gick från Hultafallsvägen vidare över fallen vid Stora Kampetorp och ned för en slänt.
Hittade spängerna i den våta sänkan. Gick för säkerhets skull bredvid. Här ska vi sätta nät på bräderna för att minimera halkrisken. Uppför en backe .
De
t har gallrats en del här och tvärs över leden har man kört med skogsmaskinen. Det är så det ska gå till, men kanske kan vi ”rätta till” lite grand vid överfarten.
Upptäcker att den gamla vägen har blivit en riktig skogsväg med en jättelik vändplats. Här har vägen beklätts med ett tjock lager makadam. – Ja, det händer mycket i skogen under ett år. Vänder och går tillbaka för här finns inget sly att klippa bort.
Mer om gårdarna runt Långsjön finns att läsa på bygdelagets gamla hemsida, Aspamarken.se. Sidan har åldrats och en del länkar fungerar inte, men gårdarna ligger kvar.
Så här såg Hultatorp ut på 1990-talet. Kanske för 25 år sedan då bygdelaget kom till. Här finns kartor, 200 år tidigare Hultatorp 1792
Barrskogen dominerar när man går på stigen. Men runt ruinen fanns gamla lövträd. Det skulle vara intressant att jämföra kartan med dagens verklighet.
Vi möttes några stycken vid Röa Broa för att ge oss ut på Långsjöleden för att kolla hur det står till med vår vandringsled. Med viss möda så fick vi plats bilen. Så bar det av mot andra ändan av Långsjön. Via Bergshult for vi vidare på slingriga vägar till en vändplats nära Snurrebacken. Berit och Karl-Oskar gick mot Lövåsen. Ebbe vände tillbaka med bilen. Christina och jag skulle följa Långsjöns strand mot Röa Broa. Tro´t eller ej – detta var min premiärtur på denna sträcka! Det var mycket upp och ner, ingen lättgången sträcka, men rolig och omväxlande. Oftast gick stigen i närheten av sjön.
Vi upptäcker att vi håller på vända tillbaka. Leden viker av och vi passerar Hultatärns utlopp. Här ligger en gran och en björk som vi måste tas hand om en motorsågare. Det här sån´t här som vi spanar efter för att kunna skicka ut någon att såga av träden när vi vi gör vår stora ledöversyn 12/13 april. Det här vindfället ligger bra till, det är inte så långt att gå. Det är jobbigt att släpa runt med motorsågar, röjsågar och bensintankar så det är underlättar om man vet var det behöver göras ingrepp. Här och där ligger torra trädstammar längs leden – det är bara att kliva över!
Kroken runt Hultatärn var väl värd att ta. Den lilla vattensamlingen lyste blå och vi vandrade längs sjökanten på stigen som gick genom pors och skvattram. Det kändes nästan som att gå på en norrländsk myr.
Att Långsjön gör skäl för namnet det kändes i benen när vi efter 4 timmars promenad kom fram till Röa Broa.
Planerar du att gå på Långsjöleden den närmaste tiden – ta på dig stövlar. Det är rejält vått och spängerna ligger under vatten på en del ställen.
