Vi har två tranor som troget kommer hit varje vår. De spankulerar omkring på åkrarna, sprätter med näbben i bland jordkockor i landen. De syns än här än där. Idag på morgonen trodde jag inte riktigt vad jag såg när jag tittade ut genom köksfönstret.
Det är rådjur på besök under fågelbordet är jag van vid men inte trodde jag tranan åt solrosfröskal. Andra stora fåglar som är aktuella i bygdelaget nu – är strutsarna. Vi ska ju åka besöka Vikbolandets strutsfarm lördagen den 30 maj. Det är dags att anmäla sig nu – senast den onsdagen den 13 maj. Ring Berit 62024 eller Anita 62025.
Bilderna är från bygdelagets första loppmarknader 1995-1996.
Nu är det bestämt när loppmarknaden ska bli av – lördagen den 15 augusti kl. 10-16.
Platsen blir som vanligt på ladugårdsbacken bakom vid ”Oskars uthus”. Det är roligt att kunna berätta att det är ägarna till Nordhult som tagit initiativ till loppmarknaden. De minns hur trevligt det var förr på bygdelagets loppmarknader och nu vill de fortsätta denna tradition.
Nu har vi chansen att byta grejer med varandra – kolla i skåp och gömslen – här kan det finnas mycket som är användbart för andra!
Fredagen arbete med att klä av milan stybben , ett drygt arbete med hjälp av hackor och skyfflar, kändes lite här och var. Men det hade också tagit fram 265 säckar med kol.
Det var lite kyligt på lördagsmorgon, så en kaffeslurk vid brasan innan dagens arbete tog vid värmde gott.
Knappt 20-talet personer deltog i rivningen av milan. Den måttligt stora milan gav 420 säckar och många sotiga ansikten! Kolen tas upp korgar, hälls vidare på sorteringsbordet, knacks sönder i lagom stora bitar, ned i den stora plastburken – det krävs ett gott ögonmått här. Näste man lyfter upp kolburken och häller ner i tratten rakt ned i säcken som jag håller under hålet. Sedan går säcken vidare till hopknytning och de färdiga säckarna åker upp på traktorflaket.
Min plats i ledet är att hålla säcken under tratten. Jag har med andra ord hållit i 420 säckar. Det är löpande bands principen som gäller här. Hakar det upp sig och jag inte hinner få fram någon tom säck och kolmannen innan inte hinner uppfatta det – ja då hamnar kolen backen! Vi klarade det utan några större missöden i år.
Det känns i armar och axlar och så blir jag som vanligt förfärligt sotig i ansiktet -men med kallt vatten så försvinner sotet.
Nu är det dags för årets svartaste jobb -koldammet tränger in i alla porer. På fredagmorgon skottas jorden av milan och sedan den rivs den. Hoppas att det blir många säckar kol.
