Lokala hantverkare ställer ut i hantverksboden i Tivedstorp. Vi är 12 stycken som turas om att hålla boden öppen. Bygdelagets Susanna Lindström visar mattor och konst. Hon har tagit söndagspasset. Barbro Cluley, 97 år, är still going strong! Hon finns i boden på lördagarna och många andra dagar också! Hela vintern har hon suttit i Ängelholm och stickat och sytt. Barbro har jag förstått, alltid något i händerna, så även när hon sitter i boden. Superfina barntröjor och annat säljs till förmån för barn i Zimbave.
På tisdagarna så tar Anna Bergström hand om boden. Då kan du få veta allt om hennes keramikproduktion. På torsdagar så sitter flitiga Helena Särnholm där tillsammans med Anita Sahl, då stickas det strumpor i alla storlekar.
Onsdagarna – KulTurOnsdagarna – kommer jag att finnas i Tivedstorp. Då kommer det att bli olika teman. Den 5 juli kommer får och ull stå i centrum. Jag hoppas att få dit traktens alla fårägare och spinnerskor.
Välkommen till midsommarfirandet i Tivedstorp. Vi träffas på förmiddagen och klär midsommarstången. Vi börjar redan kl. 9 på morgonen! Kl. 11 ska stången resas och i år ska Tivedspojkarna stå för musiken. Mellan 11 och 12 är det musik och dans kring majstången! Därefter drar Tivedspojkarna vidare till Finnerödja.
Kaffestugan och Hantverksboden har öppet mellan 11-16. I Kaffestugan serveras midsommarbuffe och jordgubbstårta.
Mer om Tivedstorp kan du läsa på här
så var det dags för den utlovade brödbakardagen – att baka som på mormors tid!
Kl. 10.00 så kom Berit och Kerstin och det stora brödbaket inledes. Alla hade vi olika erfarenheter så det blev en hel del brödprat! Om degens konstistens, mjölsorter m m.
Det är roligt att göra saker tillsammans. Det knådades, kavlades och naggades. Förmiddagen försvann. Vi provsmakade Leas fläta, som just kom ut ur ugnen vid 10-tiden. Ett bröd som det är förträffligt att göra i assistenten, men men mormorsbrödet rör jag alltid ihop för hand. Rågbröd ska inte arbetas för mycket.
För Berit och Kerstin var det färdigbakat vid middagstid och de lämnade Sörbytorp med några påsar med nybakt bröd. Själv fortsatte jag med ytterligare en rågbrödsdeg och en bulldeg.
40 brödkakor, 2 Leas flätor samt 4 plåtar med vetebullar! Ja det var sannerligen riktig bakdag! Och roligt var det.
Är det någon som är intresserad så gör vi en ny brödbakardag.
En mojäng som om man vevar tillräckligt länge låter oss höra både prat om Nationalparken och låter djuren komma till tals.
Tivedens nationalpark har utvidgats och nyinvigdes den 19 maj. Fredagen den 10 juni gjorde bygdelaget ett besök vid Vitsand . Agne, Birgitta, Runar, Anita, Ebbe, Berit, Göran och Joel vågade sig till Vitsand denna dag. Vädret har ju varit en aning ostadigt senaste tiden.
Bosse Olsson , berättade om sina American Wolf Dogs. I dag var det Varga som var med.
Bosse guidar vanligtvis runt Tärnekullen, men idag nöjde vi oss med att hålla oss till den nybyggda ”stigen” fram till vattnet. Det var lättgånget och bra tyckte Agne. Bosse berättade om törskatesvamp på tallarna. Bosse är en klurig man och berättade om fattigmans kikare som man alltid har med sig. Man knyter handen så att det bara blir ett litet hål att kika genom. Vi höll alla upp våra knutna nävar och kikade upp mot talltopparna. Nu såg vi mycket bättre när vi valde att kika på en lite punkt och avskärma resten av världen!
Extra roligt var det ha Joel med oss idag. Han tittade intresserat på när Bosse skulle tända sin trästubbe. Här kommer några bilder som Joel som tagit.
Varga
Det tog en stund att få fyr
Men sedan brann det på av bara den
Fikastund
Sedan var det dags för fikastund. Vi slog ned runt brasan med våra fikakorgar. Det var nära till backen, men ack så besvärligt att resa på sig för den som har passerat de 70! Då är det skönt att få hjälp. Joel fixade serveringen till allas belåtenhet. Av rabarberkakan blev det knappt en smula kvar.
Jag njöt av både uppassningen och tystnaden vi Vitsand. Det var inte så många besökare här idag.
Ett 20-tal gubbar och gummor rev milan i strålande sol den 3 maj. Drygt 400 säckar kol fick vi hop under dagen.
I år var det Kent som var sammankallande för milrivarna och för Karl-Oskar såg till att det fanns mat. Oxpytten som Birgitta och Catrina fixade smakade utmärkt.
