Aprilvädret ställer till det. Förra söndagen hade bygdelaget årsmöte i Åboholm. Det var vår i luften . Ett tjugotal medlemmar kom till ett vårfint Åboholm. Bygdelaget fortsätter verksamheten, om än i mindre skala.
Det bestämdes att vi skulle då ut på lederna den 10 april – idag, för att se över att det går att ta sig fram efter vinterns härjningar. Men vintern slog till igen , så vi får avvakta med det.
Igår snötyngda granar men nu står skogen svart och mörk igen.
Blötsnön har brutit många grantoppar. Hårda vindar har troligen fällt ett eller annat träd. Slyet, det växer säkert en meter om året. Ja, det finns litet att göra på lederna.
Milan ska rivas. Kanske blir det en ny mila till hösten. Det beror på intresset. Några utflykter är planerade.
Sedan kan det bli mer eller mindre spontana utflykter i vår närhet.

Den här beskrivningen av trakten runt Luffabohöjden är hämtad från ” Tivedens hjärta  1924, Tjörne  s 54″
1924 var det enligt författaren stor skog där. – Hur ser det ut där idag 100 år senare.

Luffabohöjden
Sitt egendomliga namn har den efter en person benämnd Luffen, som med de sina kom till dessa nejder, där de byggde sig en stuga samt livnärde sig av fiske och varjehanda andra expeditioner.  Av stugan finnes inte kvar, men markerna däromkring kallas sedan den tiden Luffabomarkerna.  De genomdrages av en trång och sumpig dalgång, som folk döpt till det betecknande namnet Fuleshål, och som med början i den lilla Österbytärn fortsätter ut till Huvudsjön. Själva Luffabohöjden är på grund av sitt fordom fria läge med god utsikt en gammal triangelpunkt. Stenarna, på vilken utsiktstornet hade sin plats, ligga ännu kvar i form av en triangel. Med kikare lär man då från denna plats ha kunnat se ”hur bajonetterna på gevären blixtrade i solen, när beväringen exercerade på Sannahed.” Numera ser man just ingenting, ty den omgivande barrskogen når högt över bergknallen i fråga. Men denna präktiga skog har ej behövt lång tid för sin uppväxt, ty de leva som vore med om att avverka dess föregångare till kolved. Då var det ej som nu, att man endast gallrade för kolningen, utan man tog med rubb och stubb. Allt arbete med avverkningen av skogen resningen av milan och själva kolningen och kolets framkörande fingo bönderna göra för så gott som ingenting, men till gengäld hade de rätt att svedja den kalhuggna marken och så fallråg å den samma. Denna fallråg var en god hjälp till hushållet i en tid, då åkerlapparna hemma vid gårdarna voro ytterligt små.  Och någon vidare tid för utvidgning av dessa blev ej övrig, sedan alla körslor för brukets räkning voro fullgjorda. Milorna lågo ej vid den tiden så som nu spridda här och var i skogarna utan hela godset budades samman till en trakt, i vilken som förut nämnts kalhöggs, och så fick man i omedelbar närhet av varandra 11-12 milor. Då hade kolaren det ej så ensamt som nu vid sin enformiga vakttjänst.

Gårdagens regn övergick i snö under natten.
9.3 mm kl 7 normaltid. Kan behövas efter den torra mars.

Söndagen den 10 april kl. 9.00 samlas vi vid Röa Broa för att gå ut på lederna. Ta med dig enklare bärbara verktyg för att klippa bort kvistar och sly. Ser du nedfallna träd där det behövs motorsåg så berätta var träden ligger, så tar vi reda på vid senare tillfälle.
Ta med eget fika.
Undrar du över något över av dig till

Börje 070 334 8018, eller Kent 070 620 8134