Redan på måndagen  var milan klar för nedsläckning.  4 dagar tog det från att den tändes till att det var dags  släcka ner den.   Nu får den vila tills en lagom varm och solig dag våren 2017.

Solsken och vackert väder – men vinden drog ibland åt fel håll, då lade sig en en tung stickande doft över oss.  Det var länge sedan jag kände en så stark milrök.  Gamla minnen från den långa tjärdalen i Dammtorp dök upp.  Den lukten tog det nästan ett år att vädra ut!  Men för det mesta så rök det åt rätt håll.
Redan långt för utsatt tid ( kl. 14) så hade stekts 20-talet kolbullar.  Det var tydligen en del som bestämt sig för att dagens lunch skulle vara kolbullar.   Alla tog tid på sig och ingen hade bråttom.  Det är så vi tycker att det ska vara vid bygdelagets mildagar.

I år har vi tyvärr inte Kurt med oss när smeten ska röras ihop. Efter bästa förmåga så blandade vi ihop en smet och provstekte. Vi fick ok av Göran, Olle, Agne och Runar.  Så nu gör vi en stor hink med smet för morgondagen.  Vi är väl förberedda – sidfläsket är skuret i bitar och stekt.

Välkommen till milan söndagen den 4 september kl. 14.00 – då steker vi kolbullar och bjuder på kokkaffe.

För oss gamlingar vid kolbotten så är det extra roligt att våra nykomlingar i bygdelaget engagerat sig i både mila och kolbullar. I  natt ska ska Viktoria vara med och vakta milan och under dagen har hon med liv och lust deltagit i vårt test av kolbullar.

Fredrik och Viktoria är hängivna bioodlare – så numera finns det väldigt lokal honung att köpa i Lilla Gryten.