Ett torp på allmänningen på 1800-talet. Det var redan utlagt 1923, så att hitta några spår idag är nog inte möjligt. Det har bott många generationer där. Det var säkert ett slitsamt liv för dem som bodde här. Men det var vacker vid viken och förhoppningsvis fanns det fisk i sjön.
Vägen dit kändes lång, som alltid när man inte har gått där förut. Vägen kantades av stora granar och tallar. Blåbärsriset stod i full blom. En och annan varg verkar ha passerat här tidigare. Det fanns inga färska spår.
Många vill ut i skogen i dessa tider. Redan 4 bilar när vi kom dit vid 11-tiden. Jag håller på och letar information om Svartviken, så nu skulle ett besök äntligen bli av. När vi kom tillbaka så skulle jag se efter om det låg något kvarglömt vid grillen. Konstaterade glatt att alla tagit med sig sitt pick och pack! Men det såg lite tomt ut bredvid grillröret.
Det var länge sedan jag sett så många stenmurklor. Röjde i hagen häromdagen och hitta 5-6 stycken på platser jag aldrig sett några tidigare. Det fanns murklor även vid milan i lördags – nu finns det inte där längre. Själv äter jag inte stenmurklor längre. Tycker att jag ätit min dos av denna giftiga svamp för 60 år sedan. Det var jättegott. Jag tillhör den generation som åt sin skollunch i skolbänken på Samrealskolan i Askersund. Omlett, ett uppvispat ägg där förvällda murklor lades i äggsmeten.
Jag har plockat stenmurklor i papperskassar. Kan tänka mig, att det på dagens stora kalhyggen, där marken trasats sönder av stora maskiner eller där man harvat i marken, markberett kallades det, växer många murklor. Nästan så att jag har lust att gå ut och kolla på Korpamon.
Gå ut i skogen, eller rättare, ut på kalhyggena och leta murklor – om du äter sånt!
