Finns det någon skog kvar,  ja den frågan ställer man sig när man tittar närmare på Skogsstyrelsens karta över avverkningsanmälningar för de närmaste 5 åren.
En titt på översiktskartan så kunde  man tro att  det är en karta över Tivedens små skogstärnar men så är inte fallet;  Blått ska bort!  Här kan man se alla  avverkningsanmälningar på både privat skog samt Sveaskog.  Till det kommer naturens krafter. Stormvindarna får fritt spelrum och tar sin del av bestånd med stora träd som finns kvar.  Det är både fördelar och nackdelar med den noggranna undersökning av skogsmarken som kan göras idag.  Den minsta lilla skogsdunge är idag synlig för den som vill  avverka.  Förr var det skogvaktaren som hade reda på vad som var avverkningsmoget.  En del skog låg otillgängligt till och fick vara kvar.

Jag är så gammal att jag upplevt skogar där kor och får gått på bete. En skog där man hittade hem på stigar och hade kännemärken som stenar, kolbottnar, myrstackar. Det var ett nöje att gå. på kostigarna.
Idag hoppar man risk för brutna armar och ben fram och tillbaka i traktorspåren, för att få bästa fotfäste. Så här års så är spåren fyllda av vatten och  is.  Inte vet man av vart det bär eller då man har fullt upp att försöka hitta fast mark för fötterna.  Det är snårigt och tätt  så man ser inte knappt en armlängd framför sig.  Och tänka sig mitt i allt detta elände så nästan ramlar jag på en  lite högre stubbe med ett band om  stammen som det står naturvård på.  Det känns minst sagt patetiskt!   Synd att jag inte hade kameran med mig då. Men jag ska trassla mig dit igen, den ligger många meter från landsvägen.
Inte trodde jag att det var det som naturvård stod för.
Det är svårt att hänga med bland alla skogens modeord. Det är glapp mellan orden och hur de tar sig uttryck i skogen.  Föryngringsyta har visst försvunnit. Det kanske skulle stå något annat än naturvård på banden på de ynka träd som ibland lämnas kvar.