Fredagen arbete med att klä av milan stybben , ett drygt arbete med hjälp av hackor och skyfflar, kändes lite här och var.  Men det hade också tagit fram 265 säckar med kol.
Det var lite kyligt på lördagsmorgon,  så en kaffeslurk vid brasan innan dagens  arbete tog vid  värmde gott.

Knappt 20-talet personer deltog i rivningen av milan.  Den måttligt stora milan gav 420 säckar och många sotiga ansikten!  Kolen tas upp korgar, hälls vidare på sorteringsbordet,  knacks sönder i lagom stora bitar, ned  i den stora plastburken  – det krävs ett gott ögonmått här. Näste man lyfter upp  kolburken och häller ner i tratten rakt ned i säcken som jag håller under hålet.  Sedan går säcken vidare till  hopknytning och de färdiga säckarna åker upp på traktorflaket.

Min plats i ledet är att hålla säcken under tratten.   Jag har med andra ord hållit i 420 säckar.  Det är löpande bands principen som gäller här.  Hakar det upp sig och jag inte hinner få fram någon tom säck och kolmannen innan inte hinner uppfatta det – ja då hamnar kolen backen!  Vi klarade det utan några större missöden i år.
Det känns i armar och axlar och så blir jag som vanligt förfärligt sotig i ansiktet -men med kallt vatten så försvinner sotet.