Nordhult är inte längre sig likt den stora balsampoppeln  blåste ned i fredags.  Rakt ned på den gamla hönshuset ramlade den.  Att det var ett stort träd när det stod upp har vi alla sett, men det var jättelikt när det ramlat om kull.  På måndagen jobbade man med att såga upp trädet. Vedboden lär bli proppfull.

Vi har länge oroat hos för vår gamla rönn vid landsvägen i Sörbytorp. Ett riktmärke för många har vi förstått.   Stormen fällde den och det var bara en liten bit av toppen som stack ut på landsvägen.  Ibland vill det till lite tur också.  En stor stam på en lönn orkade inte längre med  utan föll ned bredvid vår friggebod.

Det är inte bara vårdträden som drabbas  av de hårda vindbyarna utan också produktionsskog. Tommy Callmyr har än en gång drabbats hårt av stormen. Läs mer i artikel på Länsposten.se

Det är mycket som inte kommer att bli sig likt efter Helgas framfart i bygden.
Själv fick jag var med om ett strömavbrott på ICA – har bara hört talas om sån´t, att dörrarna stängs och kassorna slutar fungera.  Att det inte var förstå gången det kunde jag se av personalens snabba agerande.  Pannlamporna åkte fram, krossade is hälldes över laxen, och  vi lotsades mot de två kassor som kunde hållas öppna i 20 minuter.  Ut kom jag också med några i kilo mjöl och lök.    Vi styrde hem glada i hågen att lämna det mörka torget.   Allt var frid och fröjd i Sörbytorp – ljuset fungerade, varmt och skönt. Det var skönt att stänga in sig för de häftiga vindbyarna.
Tände i vedspisen för lite extra värme är alltid skönt när det blåser.  Hade skållat mjöl och förberett en deg, Gotlandslimpor på torsdagskvällen. Nu var det dags att gå vidare i bakandet.  Men viss tvekan så tillsattes jäst och mera mjöl. Nu skulle det jäsas någon timme. Så kl. 14.35 så blev det mörkt. Där stod jag med en jäsande deg.  Förberedde mig för bak i vedspisen.  Inget som jag är proffs på precis, ugn är ju mindre så det ryms bara en limpa åt gången. Hur får man lagom värme i en timmes tid?  En limpa lades på plåt och den andra i bakkorgen som ställdes på verandan för att det inte skulle jäsa så snabbt.  Det blev två stora goda limpor!

Vattenfall skickade uppmuntrande sms,  om några timmar så skulle elen vara tillbaka. Men stormen tilltog och träden föll som plockepinn över både ledningar och vägar.
Det blev ett liv med stearinsljus både fredagkväll, lördag, söndag.  Behovet av mysljus är tillgodsett för en lång tid framöver.  Är man uppväxt i skogen så vet man att det bäst att spola upp dricksvatten när det börjar blåsa i träden,  så det har inte gått någon nöd på oss gröt och tevattnet räckte.  Batterierna i radio fungerade.  Lyxade till med att kura ihop på kökssoffan framför Ipaden och  såg, På Spåret och lite nyheter på fredagskvällen.  Men oj vad många gigabyte det går åt när det rör sig på skärmen.  Det gäller ju att mobilerna är laddade också.  Bredbandstelefonin är ju beroende av el, så den var ine mycket att ha när elen har lagt av.  Gläder mig åt vi har våra ledningar ligger i jorden, för fel på de större ledningarna lagas ju alltid i först.
Fulltmed mat i frysen, men det kan ju inte öppna när det är elavbrott  + 14 gr i kylskåpet.  Då är det skafferiet eller ut på verandan som gäller för mjölk och smör. Vilken tur att jag inte hann plocka kundvagnen full på ICA innan affären mörklades. Jag skulle ju egentligen storhandla inför bygdelagets julbord.

Det var flera års sedan jag såg en älg på Sörbytorps ägor.  Men nu har det blivit tätt mellan tillfällena att se skogens ståtligaste djur  på nära håll.  I morse i gryningsljuset rörde sig en  ovanligt stor och mörk skugga på söragärdet.  Fram med kikaren för att kolla vad det var för något där på andra sidan landsvägen. Jo visst var det en älg.  Jag brukar hämta tidningen när det ljusnat lite – är det mörkt så är det svårt all hålla koll på katten Birk, som gärna följer med och hämtar tidningen.  Birk har en förmåga att alltid vara framför för mina föttern  När jag är på väg nerför ladugårdsbacken så kommer det bil på landsvägen,  men det bekymrar inte älgen. Jag närmar mig ladugårdsknuten och tar upp Ipaden för att ta en bild. Det knäpper till lite, och då försvinner skogens konung raskt bort.

VId  7-tiden förra lördagen hade jag haft chansen att få en bättre bild,  men jag var så förundrad att jag bara stirrrade på älgarna som tyckte att vårt äppelträd borde hyfsas till lite.  En fixade till äppelträdet och den andra stod lite längre bort.  tVi går ut på balkongen för att se lite bättre.  Då tycker älgarna att det är dags att  springa härifrån och då dyker upp ännu en älg bakom stenröset.