Det är alltid lite pyssel för att få allt att fungera när milan ska rivas, men nu är det gjort. Redan på fredagen samlades sju gubbar för att börjar skotta av stybben och så Ann-Britt som höll eld i brasan och kokade kaffe och fixade smörgåsar.

Lördagsmorgon kl 8.30 så anlände bilar i långa rader…det var liv och rörelse överallt. Snart kom arbetet i gång. Det grävdes i milan, bars korgar med kol som stjälptes upp på kolbordet där det bankades och hackades och kolbitarna till slut rasslade ned i tom korg.
Nästa arbetare lyfte kolkorg och tömde i tratten och i bästa fall så fanns där en tom säck där kolet rasslade ned. Ja, det är en mycket viktig person som ser till att det finns tomsäckar redo. Kolsäcken lyftes vidare näste man som med raska drag förslöt säcken med en blänkande koppartråd. Säcken vandrade vidare in i hästtransporten. Det behövdes 16 stycken för att hålla arbetet igång. + 2 till. Kanske de viktigaste av alla – Helena och Ann-Britt som fixade kaffe och mat. Många hade annat för sig på eftermiddagen, så vi avslutade efter lunch och lovade att återkomma på söndagsmorgonen. På söndagsförmiddagen var 15 stycken som glada och nöjda var klara vid 10.00-tiden.
Här är några arkivbilder -på hur det går till

Kent meddelar att det totalt blev 247 säckar. Alla var mycket nyfikna på hur det gått med liggmilan, som bestod av gamla bränder sedan tidigare milor. Den gav 55 säckar.