Årsmöte anno 1950

 

Detta är en gruppbild från årsmötet i Mossfallets EFS församling 1950.
Längst fram  står farfar David Karlsson Lilla Kampetorp med två käppar och brevid i kortbyxor står Kurt. Här finns deltagare från Hultafallet, Nordhult, Österbytorp, Nordhult, Äskebäcken, Tivedskogen, Lilla Kampetorp, Stora Kampetorp, Nybacken

 

Missionshuset i Mossfallet bygdes och invigdes 1918 2:a söndagen i augusti.
Ledare för bygget var David Karlsson, Lilla Kampetorp.
Så här såg byggnaden ut  då, första 1919 blev det helt kart utvändigt.

På bilden syns de som städade invändigt innan invigningen.

Övre raden från vänster
Edit Pettersson Ängvik, Nelly Karlsson St Kampetorp, Frida Larsson Nordhult. Agnes Karlsson Skirbråten, Elin Karlsson Nordhult
Undre raden:
Elin Lilla Gryten,  ? Agnes Ängvik (Fryksdal), Linnea Larsson, Äskebäcken, Berta Johansson Lomtärn, Gösta Pettersson Äskebäcken, Gerda Fredriksson Ernsjötorp, Frida Gustafsson Sörbytorp, Elin Pettersson Lilla Björstorp, Elsa Karlsson Långsjöängen, Ester Larsson Nordhult

 

 

 

 

 

Bygdelagets julbord

 

Välkommen till årets sista aktivitet den 16 december kl. 17.00 i Åboholm.
Då står vårt julbordet dukat. Även i år är det Kurts barnbarn som hjälper oss att fixa det.
Anmäl dig så snarom möjligt, dock senast den 9 december.

Mejla anikar@telia.com, eller ring Anita 0583-62025 eller 070-5499 665 eller Berit 0583-62024

 

 

 

 

Hösten är här

Det finns ingen återvändo, nu har hösten kommit på riktigt med kyliga morgnar.
I morse var det markfrost. Men  den höll sig snällt på gräsrotsnivå, så mina dahlior blommar fortfarande fint.  Fick fart på slåtterbalken och slog av det gräset runt huset som vuxit till sig rejält efter allt regnande.  Äpplen, det blev några stycken,  är inte mycket att glädjas åt, rönnbärsmalar och äppelmaskar har kalasat på dem.    I bästa fall blir det en liten smula kvar åt mig! Mina ulliga kompisar har flyttat över landsvägen så nu kan jag kolla dem hela tiden.

 

 

Milan ligger i vintervila

I måndags, den 2 oktober ,  var det dags att släcka ned milan.
Dessförinnan, på söndagseftermiddagen , hade vi  den   sedvanliga mildagen.
I år hade jag tyvärr inte möjlighet att vara med, men  det gick bra i alla fall.  Synd bara att jag inte fick  provsmaka kolbulllarna.   Enligt rapporter så var de godaste kolbullarna någonsin!  Drygt 50 personer kom och nöjt av det vackra vädret och  kolbullarna.